A K T U E L L T

Bli medlem

Under fliken KONTAKT står allt om hur du blir medlem.

Minneskors uppsatt vid Torehult

Läs mer >>

Intressanta böcker

Se mer under Försäljning

Jonas Stolts Minnen

Nu finns denna fantastiska bok i lager! Läs mer under Försäljning.

Stora poströfveriet

Nu finns boken i lager igen! Läs mer under Försäljning.

Kalle Jarls gravvård restaurerad Läs mer >>

Jonas Stolts minnessten restaurerad Läs mer >>

S T E P H A N B J Ö R N S T R Ö M S G R A V

Detta är ett exempel från vår dokumentation av kyrkogårdsvandringarna. Vi vill vara tydliga med att den tryckta dokumentationen är enklare gjord och utan bilder.

Gravvården i granit formgiven av Evert Milles. Skultpturen i granit av Carl Milles.

Bröderna Björnström-Steffansson vid Falsterbohus 1922. Håkan till vänster, Sigge till höger.

Godsägaren Sigfrid Steffan Björnstöm-Steffansson, var född 30 november 1880 i Gysinge i Österfärnebo. Han kallades oftast Sigge, även i officiella sammanhang. Han ägde en stor del av Ruda gård strax söder om Högsby. Brodern Håkan ägde resten av gården. Gården köptes till släkten 1907 och ägdes av dem fram till Håkans död 1962. Sigge avled i New York 18 mars 1928 vid ett besök hos brodern Håkan. Dödsorsaken var gulsot. Kistan fördes med båt till Sverige och gravsättningen på Högsby kyrkogård ägde rum 30 maj 1928 i gravplats O 1. Den gravplatsen låg alldeles nära kyrkan. Graven var redan från början tänkt att vara tillfällig. Brodern Håkan hade nämligen planer på ett mausoleum. Vad vi vet fick denna grav aldrig någon riktig gravvård.
Vid efterforskningar på landsarkivet i Vadstena har hittats ritningar till ett tänkt mausoleum. Ritningarna, som insänts till pastorsämbetet i Högsby 1929 av skulptören Carl Fagerberg i Stockholm på uppdrag av Håkan Björnström-Steffansson i USA, avsåg en planerad byggnad i sten med marmor och skulpturer innehållande ett rum i markplanet samt en gravvalv under med plats för tre kistor. Det är inte känt vilka personer utöver Sigfrid Steffan som var tänkta att få vila i detta mausoleum.
Högsby församling gick uppenbarligen inte med på att ett mausoleum skulle få byggas. Kanske ansåg man det för stort så nära kyrkan. Måtten var ca 4 x 4 m med en höjd på ca 3,5 m. Till det kom stenarbeten och planteringar runt om. Man hade dock reserverat dels den plats där Björnström-Steffansson sedermera kom att vila och dels gravplatsen intill (Q 1) där senare komminister Åke Willstrand blev begravd 1951.
Det verkar som hela projektet pausades. Det kom att ta hela 28 år innan man tog tag i saken på nytt. Först 1956 flyttades stoftet av den avlidne till sin nuvarande gravplats på begäran av brodern Håkan i USA.
Det var en stor procedur att få igenom en flyttning av en gravsatt person. Särskilt efter så många år. Hade man inte kunnat bevisa att kroppen låg i förseglad metallkista så hade tillstånd aldrig beviljats. Flyttningen hade heller inte varit möjlig. Metallkistan krävdes då kroppen transporterades över Atlanten. Det tog ju mer än två månader innan gravsättning skedde. Den 15 maj 1956 gav länsstyrelsen tillstånd att flytta kistan och den 12 juni skriver kyrkogårds-nämnden att "stoftet flyttats av vaktm. Berglund med hälsovårdsmyndighetens godkännande och närvaro". Kyrkogårdsvaktmästare Gustav Berglunds son Bo Berglund bevittnade flytten av Björnström-Steffanssons kista, som utgjordes av en lödd zinkkista. En skada i denna gjorde att man kunde skymta ytterligare en inre kista av metall. Ursprungligen hade zinkkistan varit omsluten av ett ytterhölje av ekträ, som dock helt fallit sönder. Denna beskrivning stämmer helt överens med det som finns i kyrkans noteringar från flytten. Kistan lyftes upp med hjälp av en lastbil med kran och transporterades ca 20 meter till den nya gravplatsen i kvarter Q.
Brodern Håkan Björnström-Steffansson var med på Titanic vid fartygets förlisning 1912 och hjälpte till att rädda andra passagerare innan han slutligen lyckades rädda sig själv. Han fick lite av hjältestatus på den tiden. Vi har upptäckt att vissa trott att det är ”Titanicmannen” som finns i graven. Så är alltså inte fallet.
Gravkvarteret Q utökades i mitten av 1940-talet med en helt ny rad gravar. Gravraden mot åsidan fanns inte alls tidigare. Där var plantering och en flera meter hög häck. Björnström-Steffanssons nya grav placerades närmast kyrkan och intill åbrinken. Den tidigare gravplatsen övertogs samma år av riksdagsman Nils Larsson i Hammarby. Efter att brodern Håkan i USA dött upprättades 1963 ett skötselavtal för graven med Högsby församling. Detta skrevs på 100 år och löstes med en engångssumma på 1 200 kr.
Vid en gravvårdsinventering 2007 antog man att den sarkofagliknande gravvården i granit var från 1928. Detta är alltså inte korrekt då vården inte kom på plats förrän 1956. Gravvården har ritats av Carl Milles halvbror Evert Milles (1885-1960) medan Carl Milles (1875-1955) har ritat skulpturen föreställande en slags flamma. Millesgården har inga uppgifter om den aktuella gravvården. Intendent Evelina Berglund har dock upplyst att det redan på 1920-talet verkar ha tillkommit liknande typer av eldsflammor i Carl Milles produktion.
Det kan nämnas att Håkan Björnström-Steffansson (1883-1962) och hans fru Mary Pinchot Eno (1879-1953) är begravda i ett mausoleum på Simsbury Cemetery utanför New York. En annan bror, Gustaf (1876-1940), är begravd i Högsby (Grav T 9) med frun Marie (1877-1961). Systern Siri var gift med läkaren Douglas Webster i London och är begravd där.