Nu finns denna fantastiska bok i lager! Läs mer under
Nu finns boken i lager igen! Läs mer under
S o l d a t e r
Historik och bakgrund
När det gäller Sveriges militära förhållanden i äldre tider kommer
man osökt in på det s.k. indelningsverket med anor från Carl XI:s
tid,
det vill säga senare delen av 1600-talet. Att förklara hur in-
delningsverket och de militära förhållandena i Sverige var upp-
byggda går inte
att fördjupa sig i här. För den verkligt intresserade
finns bra litteratur tillgänglig inom detta område.
Några viktiga saker kan ändå vara intressant att känna till om soldaterna och om torpen
de bebodde.
Varje någorlunda stor by hyste soldat. Dessa soldater delades in
på olika rotar; en soldat på varje rote. I mindre byar fanns inte tillräckligt
många, eller tillräckligt stora, hemman (gårdar) för att
klara någon soldatrote alls, vissa byar var tillräckligt stora för flera
rotar.
Rotens nummer motsvarade soldatens, och torpets, nummer inom kompaniet. Nästan alla soldater i socknen tillhörde Calmare Regementes Lifkompani.
Det fanns några få husarer också som
tillhörde Smålands Husar-Regemente. Dessa husarrotar var: Nr. 63 Ruda, nr. 64 Sinnersbo, nr. 65 Kisebast
och nr. 66 Släthult. Rotenumren
sammanföll med Lifkompaniets men var en helt fristående numrering för husarerna.
Varje rote hade en tillsatt rotemästare. Det var en av bönderna som valdes. Han hade ansvaret för soldaten, torpet, utrustningen samt att
soldaten fick det som var avtalat. Rotemästaren skulle också förvara den s.k. rotekistan där soldatens krigsmundering och annan utrustning
skulle hållas inlåst.
Soldaten hade rätt till lön och oftast vissa förmåner. Dessa var reglerade av ett kontrakt som fanns mellan roten och den enskilde soldaten.
Ersättningen bestod av flera delar. Först den s.k. legan; en relativt stor engångssumma som betalades av roten när soldaten blev antagen.
Man skulle kunna kalla det för ett startbidrag. Det förekom att nya soldater kvitterade ut legan och sedan försvann med pengarna.
För att skydda sig mot detta började en del rotar att dela upp betalningarna.
Soldattorpet med tillhörande mark var en del av soldatens ersättning. Han skulle ha en viss standard på sitt lilla torp, absolut ingen
lyx men det skulle vara helt och funktionellt. Likaså skulle det finnas brukbar jord och betesmark. Det var inte precis den bästa jorden
som tilldelades torpen. Därför fick oftast soldaterna lägga ner mycket arbete på att röja och gräva för att kunna få ut något av sina små tegar.
Den övriga ersättningen varierade mycket mellan de olika kompanierna och byarna, både i storlek och typ. Det s.k. hemkallet
- produkter och tjänster - kunde bestå av t.ex. spannmål, fläsk, kläder, ved, lån av hästar till jordbruksarbetet m.m. Ett sämre torp med
dålig mark kompenserades med större hemkall. Ett bättre torp gav mindre. Ofta hade soldaten också avtal om särskild julkost som han fick
gå runt och samla in bland bönderna strax innan jul.
Slutligen hade så krigaren sin årslön från roten, men det var inga stora summor det handlade om. Den genomsnittliga ersättningen för
Calmare Regementes soldater under 1860-talet var enligt följande: Torp med 132 ar åkermark och 715 ar ängs- och hagmark, 200 liter spannmål
per år samt en årslön på 4 riksdaler.
Mot slutet av 1800-talet blev det vanligare att soldatens ersättning till största delen bestod av rena pengar. För de flesta soldater
innebar detta en förbättring. De visste vad de fick. Kött och spannmål kunde vara av varierande kvalité. Pengar var pengar.
Torpet inspekterades vid laga syn, denna gjordes normalt vart tredje år. Soldaten kunde även begära extra syn om han var missnöjd med
något. Synerna gjordes normalt av kompanichefen och några andra officerare. Alla berörda parter skulle då närvara. Ett s.k. torpsyneprotokoll
upprättades då. Det var dock inte alltid så lätt för soldaten att få de reparationer och förbättringar som bestämts vid synen förverkligade.
Det kostade ju roten - och därmed bönderna - pengar.
De flesta av namnen är ganska typiska soldatnamn som antogs vid värvningen eller senare. De kunde vara en
beskrivning av soldatens utseende och egenskaper eller hur och var han bodde. Även sammansatta efternamn såsom Sandberg och Lindkvist är en
typ av soldatnamn. Hur många har inte liknande namn idag? En del soldater antog namn som anspelade på byns namn. Hahn i Hanåsa, Gill i
Gillberga, Dragman i Drageryd etc. Det var även vanligt att en ny soldat övertog företrädarens namn.
De speciella soldatnamnen kom i huvudsak till för att det skulle vara lättare att skilja soldaterna åt inom kompaniet. Son-namnen var ju
helt dominerande på denna tid. Det kunde ju inte vara lätt för ett befäl att hålla reda på alla dessa Karlsson och Johansson.
Vilka soldater som bebott torpen vet man tack vare militära rullor och de gamla husförhörslängderna. Nedan följer en sammanställning över
socknens soldater genom åren.
HISTORIKEN SAMMANSTÄLLD AV OLA STRÖMBOM
Soldatlängder för Högsby socken
Registret är uppdelat på de olika rotarna. När man klickar på en rote visas en pdf-fil som skannats ur vårt arkiv. I detta fall omfattar
registret Högsby sockens utbredning före 1880 då Fågelfors avsöndrades. Det kändes naturligt att göra så eftersom vi ändå har dessa uppgifter i arkivet.
Listorna för Calmar Regemente är sammanställda av Gösta Wilander i Berga. Han var en mycket hängiven hembygdsforskare. Efter hans död 1998 donerades
det mesta av hans forskning till föreningen.
Calmare Regementes Lifkompani
Kungliga Smålands Husar-Regemente, Staby Sqvadron
Smålandshusar 1822